Allt för ofta i Sverige får man höra att det svenska kulturlivet är dyrt.

Alltid så är kulturen dyr. Men är det verkligen så? Cirka 2% går enbart till det svenska kulturlivet i Sverige. Säger inte den låga siffran något?

I dagens kulturpolitik handlar det om att omvandla det till näringspolitik och för upplevelsindustrin.

Fokus är alltid det matieriella värden som finns och inte det immateriella. Det har tydligt tappat betydelse.

Upplevelseindustrin blir samtidigt målet mycket för regional tillväxt.

Teatrar, museer, konsthallar etc. får det allt svårt att kunna betala sina hyror utan stöd från staten.

För konstnärliga verksamheter borde vara värdesäkrade? När inflationen går upp och allt mer prisökningar så får svenska teatrar allt svårare att överleva.

Det behövs enligt min mening ett nationellt ansvar för kulturpolitiken

Även om ansvar hos regionerna lockar.